»Det material den inre världen äger är fragment ur händelser i en omvärld upplevd av en själ,
eller enbart iakttagna. Med det materialet skall alltid konstnären arbeta.«
»Varje punkt är för mig en cell, genom att koncentrera dessa punkter eller celler, sprida dem och
låta dem upplösas, bildar jag tecken, som hör ihop med människan.«
Citaten ovan är Folke Dahlbergs, och sammanfattar väl hans syn på skapandet av de stora punktteckningarna och det uttryck han eftersträvade och fann. Det var som konstnär, och inte författare Folke Dahlberg först fick uppmärksamhet och erkännande. Från slutet av 1940-talet och framåt tog skrivandet över alltmer. Dock vittnar några sena verk om att hans bildskapande varken hade förlorat sin kraft eller förmåga till uttryck. Folke Dahlberg började på Tekniska skolan i Stockholm 1928, därefter studerade han som aspirant en kortare period på Konstakademien, där han avslutade studierna 1933. Innan sin återkomst till området kring norra Vättern vistades han något år på Mallorca och tillfälligt på platser kring Vättern. Hans motivvärld är främst knuten till Vättern och trakten däromkring. Där återfinns sjölivet, strandfynden som formades till surrealistiskt och exotiskt färgade skapelser, men också mer naturalistiska illustrationer.
Fram till omkring 1935 dominerades tuschteckningarna av böljande konturlinjer och rastrerade detaljer i punktteknik, vilket gav volym åt formen.
I det samlade konstnärliga arvet framstår de stora punktteckningarna som hans mest övertygande verk. Dessa fick sin starkaste form under 1930- och 40-talen. I dessa bilder är ytan uppbyggd av en mängd punkter – en långsam och tålamodskrävande metod, vilken samtidigt under formandet av bilden gav möjlighet till improvisationer. Emellanåt kom punkterna att bilda omsorgsfulla mönster. Tekniskt var och är Folke i sina punktfyllda teckningar en solitär i svenskt konstliv. I punktteckningarna är människor vanligt förekommande, ibland som huvudmotiv, men huvudsakligen ingår de i en kompositioner i samverkan med olika objekt. Framförallt är det kvinnor som avbildas i form av stoder likt antika karyatider. Hos teckningarna kan man också iaktta användningen av mellanrumsformer, d.v.s att delar av ytan lämnas orörd, men att mellanrummens former har en väsentlig roll i kompositionen. Under 1930- och 40-talen präglades teckningarna av surrealistisk och symbolistisk påverkan, vilket gav dem deras exotiska karaktär.
Efter det dryga decenniet med de stora punktteckningarna blev Folkes teckningar, med några undantag, oftast illustrationer i mindre format, synliga bland annat i prosaböckerna Vättern och Göta kanal. Där framträdde en teknik med streckraster som gav stadga åt bildernas illustrativa karaktär.
I det mindre bildmaterialet och illustrationerna kom avbildade människor att spela en allt mindre roll. När de återfinns framstår de mera anonymt, som objekt i ett större sammanhang. Folke Dahlberg illustrerade och utförde omslag till andra författares bokutgivningar, där kan nämnas Johannes Edfelt och Bertil Malmberg.
Parallellt med de rena tuschteckningarna, under 1950- och 1960-talet, finner man akvarellerade tuschteckningar, ofta uppbyggda med geometriska former. En tid in på 1960-talet började teckningarna åter få ett större format.
Verktygen som Folke förmodligen använde var en eller flera rörpennor, vilka kunde ge exakta linjer och punkter, reservoarpenna och pennskaft med möjlighet att byta stift. För att punkterna skulle få samma värde måste trycket vara lika stort mot papperet. Tusch kunde han även riva själv från block. Det pulvriserade ämnet löstes därefter i vatten. Folke behärskade även andra tekniker såsom olja, grafik och skulptur.
Under 40-talets första hälft utvecklade och fulländade Dahlberg punkttekniken i sina teckningar. Många av sina bästa verk, särskilt de med exotiska motiv, skapade han under denna tid. Efter bokdebuten med Cartesiansk dykare 1948 blev han allt mindre produktiv som bildkonstnär för att i stället ägna sig åt skrivandet.
Medan de tidiga teckningarna var självständiga skapelser, som så småningom kom att ingå i hans böcker, gjorde han nu huvudsakligen bilder som var direkt avsedda att bli bokillustrationer.
