Efter att ha hyrt in sig hos skogvaktare Hjalmar Ring och hans familj i några år på Stora Röknen bygger Folke Dahlberg sig en egen stuga och ateljé på östsidan av ön med tillstånd av Göta Kanalbolag.
Några dagar före midsommar 1941 påbörjades bygget. Han fick låna spade och skogshacka av skogvaktaren på ön och högg undan ljungtuvorna och grävde undan gruset tills berget låg bart och sopade sedan den 80 kvadratmeterstora ytan med tallrisknippen. Enligt den primitiva ritningen skulle huset bli omkring 8 meter långt och 5 meter brett. Sju ton virke betälldes från Aspa, bogserbåten Tor transporterade ut det till ön, bygget kunde börja. Efter två veckors arbete kunde takstolarna resas och täckas. 600 tegelstenar beställdes från Harge och fraktades ut med en skuta som sedan langades över till Folkes snipa för att ros iland. Fiskaren Adel på ön hjälper till att hämta ytterligare material med lastekan såsom sågspån, brädfodring, läkt, kalk och lera i Olshammar. På hösten stod stugan klar.
Det var här ut över Storvättern Folke kunde se »hägringar som saknar verklighetens tyngd«. Många av Dahlbergs punktteckningar kom till i stugan, ibland i ljuset från en karbidlampa.
I mitten på 1940-talet fick alla bofasta besked om att militären skulle använda ön för provskjutningar. Alla måste lämna sina hem och flytta från ön. 1946 lämnade Folke Dahlberg Stora Röknen med orden som inleder hans bok Vättern: “En tidig septembermorgon, så grå och ödslig att både fåglar och människor tryckte i det längsta för att börja en dag under regnets tröstlösa villkor, lämnade jag ön som varit min tillflyktsort i sju år. De få personliga tillhörigheter som fanns kvar på ön rymdes i en segelsäck. Jag bar dem motvilligt till hamnen”.
Vi intresserar oss för både Folke Dahlbergs ord- och bildkonst
Om Folke
Resurser
Kontakt
